Från VAD till HUR!

Ett sprillans nytt och oskrivet decennium står för klassrumsdörren. Vi öppnar den tillsammans och tar steget från VAD till HUR! Låt mig förklara hur jag menar:

Jag har i fem års tid försökt sprida tanken att vi måste lära oss att begripligt formulera VAD någon ska lära sig innan man kan diskutera HUR man lär sig det. I juni kom min bok Iakttagbara mål ut; två hundra sidor som beskriver konkreta handlingar man utför när man lär sig abstrakta förmågor som jämför, drar slutsatser, samarbetar, bearbetar, använder strategier. Sådana iakttagbara VAD-handlingar är grundstenen i allt lärande. För hur ska vi kunna avgöra om någon lärt sig – om vi inte först lyckas beskriva lärandet iakttagbart och förståeligt? Vi måste släppa skolans snuttefilt ”bedömning” och inse att vi aldrig kan bedöma något utan att först beskriva vad man konkret utför när man lär sig något. Men att formulera VAD någon ska lära sig är bara första steget. Att förklara HUR man lär sig utföra handlingarna är helt avgörande för att lära sig dem. Att gå från VAD till HUR gäller i högsta grad även lärares eget lärande:

Att lärare i sin undervisning ska ”visa positiva förväntningar, skapa ett tillåtande klimat, låta elever utveckla olika lärandestrategier, reflektera över sitt lärande eller anpassa arbetsformer efter elevers behov” (ur Skolinspektionens observationsschema) leder inte till annat än godtyckliga värderande tolkningar. Ingen lärare förändrar sin undervisning utifrån sådana formuleringar. De skapar bara förvirring, inte lärande.

Mitt nyårslöfte är därför att påbörja arbetet med att formulera iakttagbara kriterier för kvalitativ undervisning, bra lärarhandlingar som leder till att elever lär sig bättre och som vi alla kan härma och lära oss att praktisera. Sådana som John Steinberg, min ungdoms pedagogidol, oförtrutet pläderat för under femtio år. Tack John för att vi hittat varann under året och upptäckt vår gemensamma övertygelse att motverka amöbors destruktiva inverkan på allt lärande! Låt oss nu gå från att bara beskriva VAD elever ska lära sig till HUR vi lärare ska agera för att få dem att lära sig det.

Det har aldrig funnit så mycket forskning och kunskap som nu om VAD som skapar utveckling hos elever, men ändå händer förvånansvärt lite nytt i skolan. De stora snackisarna i svensk skola 2019 var att PISA-resultaten för vissa elevgrupper har stigit ”några poäng” (suck…), att vi ska minska antalet kunskapskrav för att göra kursplanerna tydligare (Årets logiska kullerbytta?) och yngre elever ska slippa ta ställning och tänka själv och bara rabbla faktakunskaper (tillbaka till 1900-talet). Vi skulle istället behöva ta steget till HUR vi ska förändra följande fakta:
Elever begriper inte vad de ska lära sig och känner en ohälsosam stress över att ständigt bedömas.
Lärare tvingas ständigt dokumentera för att ha ryggen fri, men aldrig för att elever ska lära sig mer.
Från VAD till HUR.

Skolutveckling är ett annat exempel där vi måste börja diskutera HUR på allvar: Fast all forskning betonar långsiktighet och rektors engagemang får jag så många förfrågningar om isolerade föreläsningar och studiedagar. Man önskar billiga tankebloss och skolraketer som lyser upp – men snabbt försvinner. Lärarfortbildning styrs ännu av att lärare ska bildas fort, helst också gratis. Liksom nyårsraketer borde det förbjudas, det ställer till mer skada än nytta och tar fokus från långsiktig skolutveckling. Glädjande att kommuner som Bengtsfors ändå vågar satsa långsiktigt på LM och nu ger kommunens samtliga lärare och rektorer minst tre år för att utvecklas utifrån iakttagbara mål på alla skolnivåer.

Fungerande praktiska verktyg är viktiga för att stötta långsiktigt förändringsarbete. Därför är det en stor glädje att vi under 2019 fått klar LM-guiden: en digital sammanfattning av tankeinnehållet i mina böcker med länkar till hur man arbetar praktiskt med det i LMX. LM-guiden har efterfrågats av många och med en LMX-licens får man nu gratis tillgång till den.

Ett annat verktyg har under året utvecklats vid handledarutbildningar. Det omfattande materialet LM-moduler ska stötta lärares kollegiala lärande kring iakttagbara mål och LM. LM-moduler har samma grundstruktur som skolverksmoduler, men skiljer sig på två avgörande punkter:
1. Ett tydligt elevperspektiv som inte stannar vid att fortbilda lärare, utan uttryckligen syftar till att skapa förändrad undervisning som får elever att lära sig bättre. Miljardsatsningar på läs- och mattelyft har gett nöjda lärare och rektorer, men inga utvärderingar visar på skillnader för eleverna.

  1. Arbetssätten i en LM-modul är samma som tankeinnehållet, man gör som man lär: Lärare lär sig under arbetet samma saker som de sedan ska få elever att lära sig, utifrån Förmågetrappans steg: Läraren… A) bearbetar fakta B) beskriver och förklarar samband C) väljer ut och prövar undervisningsmoment och D) argumenterar och förändrar. Skolverkslyftens luddiga uttryck som aktivitet, reflektion och diskussion ersätts av iakttagbara lärarhandlingar. Elever lär sig nämligen inte bättre av att lärare bara får diskutera och reflektera över egna erfarenheter. Det krävs konkreta verktyg för att förändra sin undervisning och utföra nya iakttagbara handlingar! Då först märker elever verklig skillnad.

Det viktigaste lärarverktyget för att utveckla undervisning framöver kommer troligen bli undervisningsobservation. Endast en bråkdel av alla lärare har någonsin fått se sig själv undervisa. Men jag syftar inte på bedömande rektorsinspektioner inför lönesamtal. Nej, det handlar om att lärare själv ska få syn på sina handlingar i klassrummet och följderna av dem, så att de kan förändra och förbättra dem. Självrespons alltså. Idag är det oerhört enkelt att spela in sig själv, bara lyft mobilen och tryck på start. Jag har ofta spelat in mig under mina 30 år som lärare, ett viktigt verktyg för att utvecklas som lärare och få sina elever att lyckas bättre.

Betydelsen av att få syn på sina egna handlingar blir övertydligt när man läser forskaren Simon Elvnäs observationer av hur ledare i olika organisationer agerar. I hundratals videoinspelningar har han analyserat deras handlingar och jämfört med vad de i intervjuer säger sig göra. Konsekvent gör de tvärtemot vad de vill/tror sig göra! Jag är övertygad om att vi lärare på samma sätt måste få syn på vad vi verkligen gör, inte hoppas eller vill tro att vi gör, om vi på allvar vill utvecklas som lärare. Det som krävs är lite mod, prestigelöshet och att våga skita i skoltraditionen att dra för gardinerna. Då kan vi på allvar gå från VAD vi undervisar om till HUR vi undervisar.

 

2019 blev året då jag drog lite i handbromsen för egen del. Jag ställde in en handledarutbildning i Eskilstuna för att få tid att stanna upp och tänka ut vad som är kommande steg – för mig och för spridandet av tankarna. Ändå har enormt mycket hänt. Förutom handledarutbildningen i Bengtsfors startar nu äntligen handledarutbildningen i Finland med finska kursplaner i LMX. LM är på allvar internationellt!
Lika häftigt är att se hur diplomerade LM-handledare nu sprider vidare engagemanget på egen hand. Som när de självständigt genomförde två Prövapådagar (länka) där hundra entusiastiska och övernöjda lärare/rektorer fick pröva att göra LM-tänket, inte bara höra det.
Ett annat levande bevis på LM-spridning var när en nyutexaminerad lärare nyligen kom fram efter en första heldag kring LM och var lyrisk över att hennes skola får utbildning i detta. Hon berättade att den stora höjdpunkten och nyttan med hennes lärarutbildning var den lärarutbildare som arbetat utifrån LM och mina böcker. Hon syftade på Catharina (även gymnasielärare i Motala) som gick ut sin handledarutbildning 2019. Hon sprider inte bara LM bland lärarstudenterna, utan är även på god väg att övertyga utbildningsledningen att studenternas eget lärande måste grundas på iakttagbara mål. Tänk att redan få möta lärare som övertygats av engagera(n)de LM-handledare. Nu händer det på allvar!

 

2020 är det tid för nästa steg. Redan finns tankarna nerskrivna (böcker, LM-guide), verktygen på plats (LMX, LM-moduler), och kunniga engagerade lärare som vill sprida idéerna vidare. Nu gäller det att nå ut och övertyga skolfolk om nödvändigheten av förändring. Nästa års utmaning – och löfte – blir att även här gå från VAD till HUR.

Nyårshälsar Johan
1 januari 2020

 

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s