Med Corona kom distansundervisningen och plötsligt ska svenska gymnasielärare, i flertalet länder alla lärare, på kort tid erövra en helt ny digital värld. Någon sa lätt ironiskt att lärarkåren lärt sig mer på en månad om digital kommunikation än vad de gjort de senaste fem åren. Men de viktigaste lärarinsikterna gäller inte digital teknik som Meet, Teams eller Zoom.

På facebookgrupper och nättrådar beskriver lärare insikten om hur extremt tydlig man måste vara med vad och hur eleven ska visa kunskaper och hur enormt viktigt det är att sätta sig in i hur eleverna uppfattar en virtuell lektion. Men vänner! Det gäller inte bara vid distansundervisning, det gäller alla lektioner, även de i fysiska klassrum. Lärandematriser fokuserar just på lärarkonsten att inta elevperspektiv och formulera lärande begripligt, något som blivit oerhört dagsaktuellt med distansundervisningen. Den sätter skolans – och elevernas – problem på sin spets: lärare behöver bli proffs på att formulera lärande som begripliga handlingar utifrån elevernas perspektiv.

Kolla in videosamtalet (vad annars i dessa tider?) jag har om ”Iakttagbart lärande på distans” med Mia Skog, utnämnd till Årets lärare i Finland och drivande bakom första handledarutbildningen kring lärandematriser i Finland.
Hon är en sammanhållande kraft för tutornätverket (= finska förstalärare) i Sydvästra Finland och kopplad till Åbo Akademi. Vi diskuterar distansundervisning och vikten av iakttagbara mål.

Där tar vi också upp det fascinerande problemet fusk. Lärare prövar olika digitala tekniska lösningar: Tidsstyrda tester, program som loggar ut när eleven försöker leta svar digitalt – allt för att elever inte ska kunna fuska. Men fusk är inget bedömningsproblem, utan ett lärandeproblem med hundraåriga anor: Vilka kunskaper styr lärarens prov eleverna mot? Ska de återge vad som står i boken och göras till levande USB-minnen där den med störst minneskapacitet vinner? Prov och bedömningsuppgifter där läraren läser av ”elevens USB-minne” och jämför med facit. Eller ska vi formulera elevuppgifter där de måste utnyttja sina faktakunskaper till att beskriva likheter mellan då och nu, vad skillnader beror på, dra slutsatser inför framtiden, inta motiverade åsikter? Komplex kunskap går inte att googla, kopplingar mellan faktakunskaper och till den enskilde eleven kan aldrig sökas på nätet.

Det är faktiskt så banalt enkelt att undvika fusk. Sluta med Googleprov. I min senaste bok Iakttagbara mål (2019) beskriver jag hur olika typer av kunskaper relaterar till varandra: Faktakunskaper (Googlekunskaper) är bara ett första nödvändigt steg på väg mot steg 2 och 3 där jag skapar verklig förståelse genom att förklara samband mellan fakta, dra slutsatser och beskriva mönster. En grund för att sen på steg 4 och 5 kunna ta ställning, värdera och argumentera. Faktakunskaper är nödvändigare än någonsin, men alltid bara ett första steg mot förståelse och självständigt grundade åsikter – förutsättningen för kritiskt tänkande medborgare.

Fuskproblematiken löser vi inte med avancerade digitala provlösningar, utan genom att överge faktaprov och ta några kliv upp på Förmågetrappan där elever förväntas förklara sin förståelse, koppla samman saker och ta ställning. Då får du på samma gång koll på deras faktakunskaper. Men att beskriva samband, dra slutsatser och framföra åsikter är inget man plötsligt blir mogen för på gymnasiet, utan något vi måste låta elever långsiktigt öva på i alla stadier – utifrån elevernas förkunskaper och intressen.

Behoven av att vara tydlig och inta elevperspektiv som nu uppdagas är heller inget specifikt för distansundervisning – det är grundläggande för all bra undervisning. På samma sätt som undervisningsmetoder som är nödvändiga för elever med särskilda behov oftast är bra för alla elever.

Låt oss hoppas Coronapandemins snart är ett minne blott, men att insikten om hur avgörande det är att beskriva lärande begripligt för elever får växa sig stark när vi återses fysiskt i klassrummen!

Påsken 2020