Reaktionerna på min debattartikel i Skolvärlden visar att pendeln äntligen börja svänga från bedömning till undervisning och elevers LÄRANDE. Hundratals lajkar och mängder av delningar och lättade röster i kommentarfältet. Lärare beskriver hur hjärtinnerligt trötta de är på det senaste decenniets bedömningsfokus. Vi vill undervisa och få elever att lära sig, inte dokumentera bedömningsunderlag.

I helgen började Sydsvenskan en ny granskning om svensk skola. Fyra av tio lärare överväger att sluta bara på grund av dokumentationsbördan, många har redan gjort det. Sextio procent anger minskad dokumentation som avgörande för arbetsbelastningen. Allra allvarligast är att dokumentationen i sig gör att lärare sällan eller aldrig metodiskt hinner använda dokumentation till att förbättra undervisning och elevers lärande, själva vitsen med att dokumentera. Som att läkare skulle tvingas dokumentera diagnoser så omständligt och tidsödande att de inte hinner ge någon behandling. Dokumentationen i skolan görs för att den ska göras – inte för att elever ska lyckas eller för att ge bättre undervisning och lärare. Skolan har blivit en absurd värld.

Man slår också fast att nuvarande digitala plattformar driver upp antalet bedömningar, oftast utan att det finns lagliga krav på lärare att göra dem. Beslut om digitala plattformar tas på kommunal eller skolenhetsnivå – i strid med Skolverkets nya allmänna råd. Det finns alltså varken stöd i lagen eller hos Skolverket att låta denna absurda dokumentationshysteri fortsätta.

Finns det då inga alternativ? Jo självklart. Det var just av dessa skäl som nu blivit uppenbara som vi skapade vår lärplattform LMX:
För att elever ska få verktyg att begripa sitt lärande istället för att stressas av obegripliga summativa bedömningar.
För att lärare ska få verktyg att göra lärande begripligt och slippa lägga tid på dokumentation som inte ger elever något annat än ångest.

LMX gör alla sammanställningar och överföringar från lärande till summativa omdömen helt automatiskt och kommunicerar kunskapsutvecklingen till elevens mobil på ett visuellt och textmässigt förståeligt sätt – utan att läraren lägger ner en sekunds arbete. När väl lärare skapat lärandematriser i LMX blir all bedömning både snabb och enkel: Markera kriterierna eleven uppnår, så sammanställs alla resultat i överskådliga kunskapsöversikter. Ett klick och kopplingen mellan bedömning och en begriplig LM-rad visar sig. Kunskapsutvecklingen görs transparent och begriplig med grafer och kronologiskt ordnade LM-rader.

Det låter för bra för att vara sant. Men det är sant. Nu tvingas istället lärare (som Sara Bruun i Sydsvenskan-artikeln) lägga tid på att uppfinna egna digitala lösningar för att dokumentera elevers lärande, eftersom inga plattformar är gjorda för det. Men det är LMX.

Datorer ska utföra tråkigt dokumentationsarbete, inte skapa behov av det. Datorer är både snabbare, uthålligare och noggrannare än lärare på att dokumentera och sammanställa. Lärare är överlägsna datorer på att planera spännande undervisning för sina elever – alltså ska vi få tid till just det.
Med LMX får vi det. Verktyget och tekniken finns redan. Nu återstår arbetet med att sprida kunskap om att lösningarna alla skriker efter existerar – till lärare, rektorer och Skolverket. Hjälp oss med det framöver!