Kommer du ihåg när du cyklade in i klassrummet i sexan? sa plötsligt Mohammed till mig där vi stod och hängde i rasthallen en vårdag. Det var skitkul tyckte alla… men varför gjorde du det egentligen? Jag log. Vad heter det på cykeln man trampar med? Pedaler, svarade han blixtsnabbt. Och det mitt i hjulet? Nav. Det visste du inte för två år sen, sa jag. Den där dan när jag cyklade in i salen. Knappt någon i klassen visste.
För att ni skulle minnas. Och för att det  var skitkul. Därför gjorde jag det. Det som är kul minns man, speciellt om du kan se det framför dig själv. Det heter ju att man har minnesbilder. Mohammed nickade eftertänksamt.

Själv såg jag inom mig en vind av trista läroböcker och sövande Powerpoints virvla förbi. Fakta jag utsatts för i skolan utan minnesbilder, bara tråkkänslor. Tråkfakta glöms bort. Lärande måste vara engagerande, synligt och kopplas till din vardag.

En bild av en havererad skoltradition?

Ingen kan detta bättre än Hans Rosling, vår svenske statistikprofessor och de stora scenernas mästare i konkretisering och visualisering. Han har förstått att traditionell statistik i grunden är lika spännande som potatis och brunsås. Samtidigt är statistik ett oerhört viktigt medel för att med fakta motbevisa allehanda fördomar och villfarelser som finns i allas våra hjärnor. Som att medias dagliga rapportering av våldsdåd ger oss uppfattningen att världen blir allt hemskare, när all statistik visar direkta motsatsen. Människan har aldrig levt i en tryggare och mindre våldsbenägen värld än just nu. Eller att en stor del av Afrikas befolkning svälter, villfarelser byggda på bristande fakta.

Om viktig fakta ska nå ut till, och framför allt in i folk, måste den göras spännande. Hans shower med statistikprogrammet Gapminder är stor underhållning, befriade från sedvanliga alptoppslika linjediagram, så omöjliga att tolka och bestiga för vanligt  folk. Nä, hans Powerpoints befolkas av studsande streckgubbar, hoppande bollar och lekfullt enkla konkretiseringar av abstrakt statistikfakta – utan att förenkla. Till och med grundskoleelever fattar. Med sprudlande entusiasm och tydliga bilder visar han handgripligen hur stora delar av ”tredje världen” har lyft sig (Visste du till exempel att Vietnam har samma medelålder och barnafödande som USA?). Sådant lärande behöver eleverna i klassrummet!Rosling med sin ”materialiserade laserpekare”, alltså pekpinne…

I sitt berömda TEDtalk The magic washing machine kanaliserar Rosling hela industrialismens framsteg i några lekfulla PP-bilder och ett enda föremål: en tvättmaskin. En dråplig historia om hur hans farmor första gången fick tvättmaskin, kopplar oss till den stora majoritet av mammor som fortfarande handtvättar. Två generationer tillbaka var denna självklara hushållspryl okänd för oss. Varje familj som idag får tillgång till en tvättmaskin kan istället rikta all denna besparade tid och kraft till barnen, deras utbildning och omvårdnad. På scen forsar böcker ut ur tvättmaskinen för att konkretisera hur mänskligt slit omvandlas till kunskap och utveckling.

Skolan skulle må mycket bra av fler Roslingar. Jag försökte själv inta rollen som lärljunge den där dagen när jag cyklade in i klassrummet på min hoj och med en klassuppsättning böcker om en kille som hittat en mountainbike. Jag minns hur vi tränade – och kände på alla delarna cykeln består av. Och hur vi hade glosprov med cykeln uppe på katedern.

Det var tydligen inte bara jag som mindes. Det ska jag komma ihåg när jag planerar nästa arbetsområde.