I Skolverksmaterial nämns ofta att undervisning kring tankekartor är bra: ”när eleverna ska producera berättande och beskrivande text behöver de få verktyg för att organisera och få överblick över sina texter…med hjälp av undervisning i hur man t.ex. kan använda sig av tankekartor” (Språket lyfter, s.51). Tyvärr lyser bristen på insikt kring tankekartor igenom: Just berättande och beskrivande texter, särskilt kronologiska, är ganska illa lämpade för tankekartor. I gymnasie- och högstadiematerial nämns däremot sällan tankekartor, fast just de eleverna verkligen kan utnyttja tankekartans alla möjligheter att synliggöra tänkande. Det är tydligt att det ännu finns en stor okunskap kring tankekartor, även på högsta skolnivå.

I mitt tredje och sista inlägg om tankekartor (åtminstone för denna gången) tar jag upp vad du ska tänka på när du vill undervisa och jobba med tankekartor i klassen och känner dig, som de flesta lärare, lite osäker. Jag kan lugna dig med att osäkerheten som vanligt ligger hos läraren, eleverna kommer snart att fatta och anamma tankekartor. Men självklart känns det bättre att undvika onödiga fallgropar och vara förberedd på missförstånd som kan uppstå i början.

Först och främst behöver du undervisa eleverna i att välja ut nyckelord.Tankekartor bygger på korthet, skriv bara in det som hjärnan verkligen behöver som stöd för minnet/förståelsen, inget mer. Förmågan att välja bra nyckelord är alltså helt central.

Varje minnesskrin behöver sin egen speciella nyckel

Vad är då ett bra nyckelord? Det beror delvis på sammanhang och individ, men två principer gäller alltid: Bra nyckelord är ord som
(1) är lite ovanliga (därför oftast substantiv eller verb)
(2) får just dig att minnas en textbit (nycklar till minnesskrinet, betydelsebärande ord)
Ett roligt sätt att träna den första principen är att låta elever ta ut ”skitdåliga nyckelord” i en text, dvs vanliga tråkord som och, en, men, jag… (tvärtommetoden funkar alltid). Låt eleverna repetera varför orden är dåliga (”för det är vanliga tråkord…”).
Andra principen tränar du genom jämförelser mellan tänkbara nyckelord (det finns sällan ett givet ord). Börja med att modellera hur du själv tänker när du väljer ut nyckelord ur en text på tavlan. Låt de sedan ta ut nyckelord i en kort gemensam text individuellt som de därefter diskuterar i par. Olika åsikter är bra, det leder till samtal kring ordval. Avsluta med helklassdiskussion kring olika alternativ.
Ett annat förtydligande sätt är att jobba med upprabblingar. Be eleverna lära sig utantill 8-10 länder/maträtter eller begrepp ur en lärobokstext. De får välja ut 2 nyckelord som minnesstöd. Vilka ska man välja? Be dem rabbla alla ord de minns. Orden de glömmer blir deras nyckelord: Just din hjärna behöver dessa som stöd för minnet. Belasta inte hjärnan med ord den själv minns. Din kompis behöver kanske två andra.

Skapa motivation för nyckelord genom att visa hur lätt de kan lära sig en kort text eller sammanfatta ett stort arbetsområde inför prov, bara med hjälp av nyckelord – utan att titta i text/lärobok: Jag sålde en niondeklass på verktyget, sen jag på en halvtimme fått ner ”hela” andra världskriget i en tankekarta, en karta som till SO-lärarens stora förvåning resulterade i att alla fixade provet dagen efter. Mina fyror lyste som julfacklor i december när de märkte att de kunde berätta 15 raders faktatext med bara ett halvdussin nyckelord på två grenar, något ingen hade trott var möjligt när lektionen började.

Vid sidan om nyckelord är det viktigaste att aldrig rita meningslösa ”tankebuskar”(se tidigare inlägg), Dela alltid upp nyckelord på grenar/rubriker och träna eleverna i att se samband och under/över-kategorier, hur nyckelorden hänger ihop.

Börja med bekanta, enkla och roliga sammanhang, så är det lätt att få dem att göra samma sak när det gäller obekanta och svåra faktatexter i läroböcker. Ju tidigare i skolåren det görs, desto större nytta kommer de få av tankekartor under sin skolgång.

Förklara gärna tankekartor som träd sedda från en helikopter, det är en spännande bild elever brukar minnas och ta till sig. Du kan få ut mycket av den liknelsen: Det förklarar begreppen grenar och kvistar, att du kan ”klättra upp” på grenar för att få överblick över tankeområdet, att tankebuskar inte funkar då de inte går att klättra i. När du använder tankekarta som hjälpmedel vid muntlig presentation är det talande att likna en tråkig, korthuggen redovisning vid ett dött vinterträd, den är bara grenar och kvistar (eleven läser tankekarta, berättar inte). En bra levande presentation ska vara som ett sommarträd, fullt av löv och liv på kvistarna (nyckelorden ) Löven är alltså elevens självständiga ord/berättande.

Förebilda ofta genom att själv använda tankekartor på tavlan när du lägger upp ett område, tar fram elevers förförståelse  eller spånar idéer kring något.

Slutligen några vanliga elevmissar du kan vara beredd på, som dyker upp vid de första försöken:
En del skriver ”snurrekartor”, de vrider kartan medan de skriver. De är helt hopplösa att använda, så förekom gärna detta genom att demonstrera hur det ser ut när man läser en sådan (Det brukar dra ner skratt …).
Några envisas med att skriva halva meningar istället för nyckelord för att ”inte glömma”. Då är övningar kring nyckelord extra nödvändiga så att de vågar lita på att hjärnan minns. Det är ett viktigt mantra att upprepa i klassrummet, så fullt av utantillrabblande, osäkra elever.
En del gör konstverk i vackra färger – estetiskt, men knappast effektivt. Förklara att tankekartor ska vara tydliga, inte vackra – åtminstone ska de inte lägga ner onödig tid på det. Färger är bra om de underlättar för ögat att se struktur och samband i tankekartan. Tankekartor ska däremot gärna vara speciella. Hjärnan blir uttråkad av likformighet och minns det bäst som skiljer ut sig (läs mer om Martons variationsteori om du är nyfiken på det). Bilder och utstickande ord underlättar minnet. Renskriv aldrig en tankekarta för att göra den ”fin”, bara tydlig och begriplig.
En ”mindygoround”; snurrekartor gör både den som redovisar och klassen yra…

Allt eleverna använder tankekartan till i klassrummet, kan du själv använda som lärare:
Lägga upp arbetsområden med grenar för kunskapskrav, centralt innehåll, material, uppgifter. Spåna olika typer av kriterier kring en förmåga eller utmanande och roliga aktivitetsmål. Varje  lektionsplanering  är för mig som en tankekarta inför en muntlig presentation.

Och om någon undrar: Tvingade jag detta på mina egna barn också? Nä, det behövdes inte. De gjorde det ändå. Jag minns hur jag en gång blev irriterad på min grabb för att han fingrade på mobilen när han skulle testredovisa hemma – ända tills jag fattade att han hade sin digitala tankekarta på den. Efter det var det istället jag som fick lära mig, om digitala tankekartsprogram: mindomo, mindmeister, bubbl.us och allt vad de heter. Jobbar du vanligtvis digitalt i klassrummet är detta självklart en stor fördel. Dessutom kan du länka anteckningar, bilder, video- och ljudfiler till kartan. Du kan lätt flytta saker från ett ställe till ett annat, ja helt bygga om strukturen på ett nafs. Projicerar du tankekartan direkt på duk från datorn, så lär du samtidigt eleverna hur de kan skapa tankekartor, ändra, länka och bygga på dem. Min masteruppsats kom till via en digital tankekarta. Men en tankekarta kan också vara synnerligen analog.
Jag minns hur min dotter och jag la ut papperslappar med idéer över hela köksbordet inför ett projekt på hennes civilingenjörsutbildning – en gigantisk tankekarta av papper och pilar. Synlig kvalitetstid. Kul.