Här kommer det andra inlägget i mitt korståg för tankekartan, sinnebilden för synligt lärande! Du får massor av tips om när och hur du kan använda dem och hur de funkar. Men först av allt den sanna historien om hur jag själv fick se ljuset!

Första gången jag själv förstod kraften i tankekartor var på min lärarutbildning. Vi hade fått en kort introduktion vid ett studieteknikpass, så när vi strax efter hade en stor tenta på en tegelsten med över 400 sidor, tänkte jag: Va tusan, jag testar och göra en tankekarta över boken.
Det första jag märkte var vilket fantastiskt redskap det var för att bearbeta fakta. Medan jag gjorde tankekartan tvingades jag hela tiden förhålla mig till textinnehållet: Vilka huvuddelar finns i boken, vad hör innehållet här ihop med, vilka kopplingar finns till andra delar, vilka är nyckelorden för att minnas det, vad är väsentligt och bara onödiga detaljer?
Det andra jag märkte var att allt blev väldigt enkelt att överblicka och lära in. Till slut hade jag hela boken på ett enda papper, förvisso fullklottrat, men ändå. Tentan var baggis.
Den stora aha-upplevelsen kom dock först ett år senare. Jag skulle skriva en avslutningstenta, där vi skulle koppla till tidigare kunskap. Mer av en slump hittade jag då min gamla tankekarta, instoppad i tegelstenen, 400 sidor sammanfattat på ett A4. Med häpnad märkte jag att jag mindes precis allt i boken efter bara några ögonkast. Inte nog med att jag kom ihåg innehållet, kopplingarna mellan olika delar var glasklara. När jag sen sammanställde den med fakta från andra källor märkte jag hur otroligt effektiv tankekartan var för att sammanställa olika källor. Och så har det fortsatt.
Som lärare har jag upptäckt två saker:

• Det finns oändliga användningsområden för tankekartor i klassrummet.
• Det är inga problem med att få elever att förstå nyttan med dem.

Värre är det med oss vuxna, som är så fast i ineffektiv anteckningsteknik att vi inte orkar bryta gamla studievanor, trots de uppenbara fördelarna och all modern forskning som visar hur hjärnan tänker, lär och minns.Långt från skolans linjerade anteckningshäften…

I förra inlägget visade jag hur tankekartor utgår från ett begrepp/ämnesområde i mitten som du drar grenar (huvudaspekter) från. De delar sig i sin tur i kvistar (detaljer) som är innehållsligt kopplade till olika grenar. Det har sin fysiska motsvarighet i hjärnans impulser som sprider sig utåt i synapser i form av bilder och begrepp, aldrig linjärt i meningar som vid traditionella anteckningar (se den vackra bilden ovan av mänskligt tänkande!).

Skolan är full av moment där elever ska ordna och sammanställa fakta och idéer. Då är tankekartan som bäst. I början kan det kännas tryggt som lärare att i förväg ha bestämt grenarna för att ha kontroll över strukturen. Bestäm de viktigaste delarna (grenarna) för ett ämnesområde/begrepp, exempelvis:
Ämnesområde: Djurfakta. Grenar: föda, bo, ungar, utseende, vanor
Ämnesområde: En Krigskonflikt. Grenar: orsaker, händelser, inblandade, följder, kopplingar till nutid
Några moment då ni använder tankekarta: Inled första lektionen med att göra elevernas förförståelse synlig, antingen i en gemensam tankekarta på tavlan, i grupper, enskilt eller kombinera (EPA). Efter någon lektion med faktainput och genomgångar får eleverna fylla egna tankekartor med fakta från olika källor, som grund för sin text eller redovisning. I slutet av arbetsområdet sammanställs all fakta på gemensamma eller enskilda tankekartor, som grund för inlärning inför prov.
Arbetssätten fungerar för alla typer av faktaområden och utredande/resonerande elevuppgifter (Föra resonemang är läroplanens vanligaste förmåga!), oavsett elevålder eller ämnesinnehåll. Vid argumentation kan grenarna istället ha rubriker som för/emot, olika argumenttyper (fakta, värderande, känsloargument) eller aspekter av ett debattämne. I svenska och engelska är tankekarta fantastiskt inför såväl skrivande som muntlig redovisning. Skillnaden är att eleven då vanligtvis får skapa rubriker för sina grenar på egen hand, särskilt om de själva väljer ämnesinnehåll och källor. Vid redovisningar är tankekartan oöverträffbar som minnesverktyg.

Det finns flera vinster med tankekartor inför skrivande och redovisningar:
1. Eleven kan enkelt och tydligt ordna innehållet i sin text i förväg. Du kan redan i början av uppgiften undervisa kring struktur, både i allmänna resonemang i helklass och individuellt med enskilda elevers tankekartor: Hur börjar/slutar du? Hur kan olika delar kopplas ihop på ett genomtänkt sätt? Du kan undervisa kring sambandsord för att förtydliga kopplingar mellan stycken eller vad en ”röd tråd” är, saker som annars upplevs som abstrakta av många elever.
2. När elever vet vad texten/redovisningen ska innehålla och i vilken ordning allt ska komma, kan de lägga all kraft på språket/framförandet när de formulerar sig. Du skiljer på undervisning om vad(innehåll/struktur) och om hur (språk/framförande). För många elever är det jobbigt att hålla båda två i luften samtidigt. Antingen blir det faktafyllda, men språkligt dåliga texter – eller trevliga, men tunna. Med tankekartor kan de lyckas med både och.
3. Du slipper att tjata om att använda ”egna ord”. När elever utgår från nyckelord i tankekartor tvingas de att omformulera texten (som uttrycket ”egna ord” i verkligheten handlar om), avskrift blir inget problem. Samma sak gäller all form av ”fusk”, från grundskola till högskola. Utgår eleven/studenten från egna tankekartor där de sammanställt fakta från olika källor, slipper du problemen med plagiat – särskilt om du samtidigt lägger till krav på personliga kopplingar och värdering till skrivuppgiften. Sådana texter hittar de garanterat inte på nätet.

Vid sammanställningar av fakta från olika källor är tankekartor mycket effektiva. Eleven kan fylla på med nya detaljer på de olika grenarna, oavsett från vilken källa de kommer. De kopplar den till likartad fakta, inte utifrån vilken källa de hittat den i. Det är annars vanligt att elever redovisar en källa i taget och upprepar saker på olika ställen i texten. Sådana upprepningar upptäcker eleverna när de gör tankekarta, redan innan de börjar skriva!
Med tankekartans hjälp kan eleven också bättre avgöra om fakta är tillräckligt viktig att ta med: Är informationen central, ligger nära mitten av tankekartan, eller är det onödiga detaljer som hör hemma ute i kanten? Förmågan att sammanfatta handlar lika mycket om att kunna bortse från obetydliga detaljer som att kunna ta ut det viktigaste. Se detta inlägg om förmågan att sammanfatta! Den visuella bild tankekartor ger av under- och överordning, graden av viktighet, är svår att överträffa. Ett sätt att gemensamt träna förmågan att sammanfatta och ge överblick är att använda tankekarta för att synliggöra vad eleverna lärt under lektionen/veckan eller för att ge helheten inför ett nytt stort arbetsområde.

Några av de förmågor och sammanhang i skolan då tankekartor är användbara

Den mest undervärderade förmågan i svensk skola är förmodligen den att upptäcka och beskriva samband. Den är grunden för att kunna sortera, sammanställa och utreda, liksom för att kunna göra jämförelser, förstå orsakssamband och dra slutsatser. Med andra ord fundamentet för i stort sett alla förmågor i kursplanerna!

Tankekarta är ett överlägset verktyg för att träna just samband. Att allt som hör ihop förs till samma gren har du förstått. Men samband gäller också kategorisering, dvs. att kunna se över- och underkategorier, det jag kallar grenar och kvistar i tankekartan. Vad heter ”grenen” som kvistarna olja, kol, fotogen och gas sitter på? Just det, fossila bränslen. Alla, men särskilt SVA-elever, behöver mycket träning kring sådana överkategorier. Man vet vad kniv, gaffel och sked är, men har inte begreppet bestick. Alla behöver också lära ständigt nya underkategorier: Olika verktyg i slöjden, instrument i musiken, ämnen i kemin eller synonymer till ”går”, ”låter” eller ”tittar”. Men eleven måste också lära sig upptäcka komplexa samband, som inferenser: beskriva kopplingar mellan en text och egna erfarenheter, tidigare kunskap eller aktuella händelser. Och detta är ändå bara grunden för de än mer komplexa förmågor jag nämnde tidigare.

Göra jämförelser är också en utveckling av att kunna se samband. Venndiagram brukar lyftas fram som ett tydligt redskap vid jämförelser, men det är så länge man bara jämför två saker. Vid mer komplexa jämförelser funkar det inte.Venndiagrammet, ett bra verktyg för enkla jämförelser men inte för komplexa!

Vid jämförelser som mellan tre religioner, de nordiska länderna eller olika energikällor fungerar tankekartor bättre. Gör en tankekarta för varje religion(land/energikälla) uppbyggda kring samma grenar (=aspekter), så kan du kombinera översikt med flexibilitet. Eleven kan fylla på med egna fakta utan begränsning (vilket är svårt i t ex tabeller) och kan samtidigt lätt jämföra grenar från olika tankekartor, då de är uppbyggda på samma sätt.Mina elever sammanställer ofta respons just så. De gör en tankekarta över kamratresponsen, en för självrespons och en för lärarrespons. Grenarna motsvarar då raderna i lärandematrisen, de olika aspekter som allas repsons utgått från. Sedan skriver eleven en reflektion om vad som är gemensamt, vilka och varför bedömningar skiljer sig åt, samt hur de ska bearbeta/förbättra sin prestation. Fungerar utmärkt från åk 6 och uppåt!
Ofta används tankekartor när elever ska ”brainstorma”, alltså spåna fram idéer: fria associationer, begrepp, skolgårdsaktiviteter, arbetssätt, ja vad som helst. Då kan du först strunta i grenar och göra en tankebuske (se del 1), som du sedan ordnar upp när bilden klarnar. Är du van, kan du fixa det simultant, men det kräver träning. I min bok beskriver jag autentiska exempel där jag låter elever spåna fram kriterier inför ett ämnesområde (s.30 och 87).

Kopplingen mellan lärandematriser och tankekartor är mycket tydlig. Grenarna motsvarar lärandematrisens rader, dvs. olika aspekter/kunskapskrav kring en elevuppgift. I vänstra matrissplaten står dessutom rubrikerna på dessa ”grenar”. Kvistarna motsvarar kriterierna i enskilda rutor i lärandematrisen. Matrisen som helhet representerar mitten i tankekartan.Lärandematrisen och tankekartan, två pedagogiska syskon!

Lärandematrisen är tydligare och lättare att läsa än en tankekarta. Å andra sidan kan du inte bygga ut en lärandematris, den är klar när ni börjar jobba med den i klassrummet. Lärandematrisen och tankekartan är alltså syskon, men används i olika situationer och för delvis olika syften!
I nästa inlägg får du tips om vad du ska tänka på när du låter eleverna pröva tankekartor i klassrummet! Tjingeling!